- Analys
Nu stärker vi banden mellan forskning och politik
Sverige var länge känt för att förena forskning och politik i arbetet med sociala reformer. I dag har många av de strukturer som möjliggjorde detta samspel försvagats. Det behövs nya former för långsiktig dialog mellan forskare och politiker – därför lanserar vi KRAFT – för kunskap om människan och samhället.
Av Stefan Svallfors, ordförande för KRAFT och professor i sociologi vid Institutet för framtidsstudier.
Texten publicerades ursprungligen som debattartikel i nättidningen Curie.
När utländska kommentatorer betraktade Sverige under 1900-talet fäste de sig ofta vid hur kunskapsbaserad den svenska politiken var. Politiska reformer föregicks av ett omsorgsfullt utredande av olika sociala problem och hur de skulle kunna lösas.
Särskilt värdefulla var de offentliga utredningarna, SOU:erna, som fungerade som mötesplatser mellan forskning och politik, och dessutom gjorde att intressen kunde jämkas samman och produktiva kompromisser formuleras. De starka intresseorganisationerna på både löntagar- och arbetsgivarsidan gav också kunskapsunderlag som var användbara i det politiska reformarbetet.
Men så ser Sverige inte längre ut. Utredningsväsendet har blivit mer instrumentellt och kortsiktigt, inte sällan handlar det om ensamutredare som ska överväga hur på förhand definierade policylösningar ska implementeras. Intresseorganisationerna har blivit mer av kampanjmakare och mindre av analytiska problemlösare. Och under senaste tiden har det höjts bekymrade röster om att ledande politiker ignorerar råd och synpunkter från akademisk expertis och istället avfärdar dessa som vilka åsikter som helst (1).
I det glapp som uppstått mellan forskning och politik har nya aktörer gjort sig gällande – och inte alltid på sätt som stärkt kunskapsbaserade reformer. Vi har till exempel fått flera ideologiskt drivna tankesmedjor samt en växande Public Affairs-sektor, där lobbyister för betalande kunders räkning driver särskilda frågor. Det säger sig självt att sådana aktörer bara tar forskning i anspråk när den gynnar det egna ideologiska perspektivet eller den betalande kundens intresse.
Inom den offentliga sektorn har olika analys- och utvärderingsmyndigheter etablerats. Dessa gör ofta värdefulla analyser, men i deras uppdrag ingår inte att etablera nya mötesplatser mellan forskning och politik och de är myndigheter som till syvende og sidst har att lyda sittande regering och handla på detta mandat.
Inom forskningsfinansieringen har kraven på ”samverkan” med andra samhällsaktörer blivit allt skarpare. Forskare bidrar gärna till samhället, men när samverkan reduceras till enskilda kortsiktiga projekt, riskerar långsiktig kunskapsutveckling, nya idéer och den kontinuerliga dialogen mellan forskning och politik att trängas undan.
Det finns dock ingen anledning att önska sig tillbaka till en annan tid. Däremot finns det all anledning att skapa nya intermediärer. Särskilt angeläget är detta när det gäller humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning. Medicinsk och natur- och teknikvetenskaplig forskning kan ofta omsättas direkt i industriell och klinisk praktik.
Den humanistiska och samhällsvetenskapliga forskningen verkar oftast på ett mer grundläggande och långsiktigt vis och behöver fungerande samarbetsformer för att komma till sin rätt. Sådana samarbetsformer finns redan på medicin- och teknikforskningens områden, men de humanistiska och samhällsvetenskapliga forskarna saknar motsvarande forum.
Det är mot denna bakgrund vi nu lanserar KRAFT – för kunskap om människan och samhället, som är ett initiativ från forskarsamhället (2). Det består av ledande forskare inom humaniora och samhällsvetenskap och bedrivs med finansiering från fristående akademier och stiftelser. KRAFT:s målgrupp är Sveriges förtroendevalda politiker, i synnerhet riksdagens ledamöter och utskott.
Vårt mål är att etablera en levande dialog mellan forskning och politik. En dialog som inte bara går ut på att forskare berättar hur det ligger till i någon enskild sakfråga, eller att forskare tillfrågas först när sociala problem blivit akuta och därmed svåra att åtgärda.
Vi vill istället identifiera frågor som ligger vid horisonten, frågor som ännu inte till fullo dykt upp på politikens dagordning men som snart kommer att kräva politiska beslut. Ofta identifierar forskningen sådana frågor långt innan de blivit föremål för politisk debatt, men det saknas idag väl fungerande kanaler för att kommunicera med politiken.
Om denna ”forskning för bättre politik” är KRAFT:s ena ben är det andra ”bättre politik för forskning”. Vi vill synliggöra för politikerna vad forskningen inom våra områden behöver för att kunna fungera väl och därmed bidra till samhället.
Det handlar inte bara eller ens främst om hur stor forskningsfinansieringen ska vara. Lika mycket handlar det om på vilket sätt, och med vilka villkor, sådan finansiering och annan styrning utformas. Ofta har politiker en ganska vag förståelse av hur forskning faktiskt bedrivs och vad som behövs för att producera forskning av hög kvalitet. Och på motsvarande vis har forskare ofta en bristfällig förståelse av politikens villkor och funktionssätt.
KRAFT – namnet står för Kunskap, Rådgivning, Analys, Forskning och Tillämpning – kommer under de närmaste åren att etablera dialogformat och arenor för interaktion mellan forskning och politik. Vi vill vara en värdefull resurs för att skapa en mer kunskapsbaserad politik. Samtidigt vill vi verka för bättre villkor för den kunskapsproduktion som gör detta möjligt. Vi vill bli använda, på sätt som verkligen drar nytta av hela den kunskapsresurs som den fria forskningen inom humaniora och samhällsvetenskap utgör.
Sverige kan återta en position som ett land där forskningsbaserad kunskap utgör ett naturligt inslag när politiska reformer ska genomföras. Vi är beredda att göra vårt för att detta ska bli verklighet.
1. Tilliten försvagas – en grundbult i demokratin (Aftonbladets webbplats).
2. KRAFT:s webbplats